Just nu så gestaltar jag mer en process än att jag gestaltar kommunikation. Men det handlar om att jag försöker nå vad som händer i en gestaltningsprocess när man har en aktiv dialog. Jag har försökt att vara öppen och försökt att fångas av min intuition, samtidigt som jag aktivt försökt finna den didaktiska ingången i arbetet.
Dessa organismer är i ständig rörelse. Transparenta. Beroende på hur man ställer de så visar de olika mönster och vinklar. Ibland är det en tjockt vägg med gummiband, då ser man inte igenom på andra sidan. Ställer man den åt ett annat håll så kan man se ändå. Det krävs en nyckel ibland för att komma åt idéer och information som man en gång har hört och som ligger i det undermedvetna. Det kan väckas till liv med ett ord som man kom ihåg. Ibland tar det längre tid och det krävs många tankebanor för att komma fram till det. Det är svårt för en pedagog att veta vad en elev har för förkunskaper och veta hur man ska nå elever. Men en början är kanske att förstå att ett sätt oftast kan vara för bristfälligt... att man måste bända, vrida, vinkla från alla möjliga olika håll för att kunna nå fram.
Didaktiska frågeställningen. Är kommunikation en förutsättning för elevers lärande genom de estetiska läroprocesserna?
Vidare i min gestaltning så vill jag nog att de ska kommunicera med varandra på något vis. (Ska göra fem organismer tror jag). Blev inspirerad av att få det att funka med ljud... Tänker mig att det går som en våg över de fem. Tänker som en elektrisk nervsignal i hjärnan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar