Inlämning

Sista inlägget. Nu är man i mellanlandet. Man vet inte hur det ska gå eller vad man ska känna. Lite tom. Nu måste man sätta sig in i en annans uppsats... Så det är nya tag som gäller. Men hela processen har varit mycket lärorik. Så den tackar jag för.

Bordet blev lite för högt. Så jag måste såga till det. Men det tillhör ju inte gestaltningen, utan det är ju bara en justering. Sedan ska jag måla det igen.

Sedan skulle jag säga att jag har gjort det jag kan för den här gången, så får vi se hur det går när jag går upp med uppsatsen. En viss nervositet kan man ana här under.

 

Processen på sitt slutskede...

Sådå... då var det sista inlägget, tror jag. Har dock inte skrivit på fyra veckor. Då jag ändå ansåg att den skrivande processen fick ta fart och gestaltningen fick lämna utrymme. Nu har jag gjort vissa åtgärder på min gestaltning som ansågs att jag skulle förbättra vid gestaltningsredovisningen. Dels så var det att få upp gestaltningen i ögonhöjd, och dels så var det att skapa flera hål i trattarna så att man inte skulle missa den svarta kuben. Sedan så tog den vita ramen för stor plats i gestaltningen. Så den ska döljas mer.

Så tanken är följande: Jag har byggt ett bord för verket som kommer i ögonhöjd och gjort några ytterligare hål så att kuben inte ska missas. Samt att jag sätter ett vitt tyg och eventuellt lite mer gips på och runt ramen, så att inte den stjäl uppmärksamheten.

Varje vaken minut är satt till denna uppsats. Det är hemskt, vämjeligt, tråkigt, destruktivt, sjukt, intressant, svajande, svindlande mer negativt än positivt i processen. Men dock så lärorikt på alla nivåer, framförallt i slutskedet... vilket jag ändå får hoppas att det blir tillslut! Ett slut på detta... Ibland så känns det inte som att orden räcker till...

Får se om jag hinner göra ytterligare ett blogginlägg imorgon. Då med en färdig bild på gestaltningen. (Bordet håller på att torka för tillfället).