PM

Lägger ut mitt PM för att förtydliga min egen process...

Förslag på didaktiska frågeställningar:

Är kommunikation en förutsättning för elevers lärande genom de estetiska läroprocesserna?

Varför är det viktigt med kommunikation när det gäller elevers lärande av de estetiska läroprocesserna?

Såhär långt i min process så rör jag vid, kommunikation i en estetisk läroprocess och hur viktig den är... och för vem? Själva ordets betydelse och vad det gör med processen och dina tankar och funderingar kring den. (Från min blogg 11/11). Det är fortfarande där jag är. 

Jag vill finna argumenten till varför kommunikationen är så viktig för de estetiska läroprocesserna. 

Finna verktygen så att jag som lärare kan utvecklas så att jag i min tur kan ge eleverna verktyg att kommunicera på ett utvecklande sätt kring de estetiska läroprocesserna.

Kommunikationen i de estetiska läroprocesserna gör det möjligt för eleverna att sätta ord på den individuella tankeprocessen. Den skapar förutsättningar för att uttrycka sig, göra sig förstådd och i sin tur förstå vad andra kommunicerar. Detta bidrar i sin tur till en ökad insikt i deras individuella lärande. Samtalet inom de estetiska läroprocesserna är nödvändigt då mening inte bara skapas genom vad vi säger utan också genom hur vi säger det (Aulin- Gråhamn m.fl., 2004).

Detta vill jag undersöka lite djupare så att jag som lärare har möjlighet att utvecklas i min profession.

När tekniken kommer i vägen

Försöker göra en prototyp. Vill ju att de ska röra på sig. Tänkte att jag skulle få till ett kedjeförlopp på något vis. En motor i mitten och sedan gummiband och träspolar som rör sig och får mina organismer att vibrera. Tänkte ha hela anordningen på baksidan av en skiva av något slag (gömd) och sedan ha mina organismer ovanpå. Så om man får rörelse på det, så är tanken att de ska vibrera i olika faser och att det ska gå som ett domino...

Men just nu ser det mörkt ut... Det funkar så som jag har tänkt men jag hittar ingen liten motor av något slag. Har suttit på tradera och blocket... men känner att jag har lagt hela helgen och inte skrivit en bit på uppsatsen i sig. Besvärligt minst sagt...

Oj, oj... nu vann jag en budgivning på sjukt många legodäck som jag tänkte kunde vara bra att ha...
Nu måste jag nästan testa min idé ju...

Processens gilla gång...

Har prövat projektion. Det var snyggt och påminde väldigt mycket om skisserna på synapser. Men en annan gång kanske. Jag är mer intresserad av att få organismerna att kommunicera med varandra. Vill få känslan av att en rörelse som går genom organismerna som en våg... lite som ett domino. Nu är bara frågan hur? Är fortfarande inne på att använda mig av ljud... men tänker att det kan funka med fläktar också? Måste bara koppla ihop de på något vis? Kanske massa små datafläktar? Jag tror att jag är ganska klar med hur gestaltningen ska vara om inget drastiskt sker...

Tänker att de står på en skiva och att jag kopplar ihop något under skivan som får dem att röra på sig.

Den här helgen kommer gå åt att försöka fixa sådana där praktiska detaljer och hoppas, hoppas, hoppas att jag löser det... det hade varit kul om det funkade. Sedan får jag läsa om kommunikation och försöka sålla i litteraturdjungeln... 

Organismerna kommunicerar

 En organism har blivit till två... Lyssnade och tog till mig på senaste handledning. Klart att det ska vara flera stycken. Man håller ju inte på med bara en sak åt gången... ett projekt...en tankegång... det är alltid flera processer igång samtidigt.

Just nu så gestaltar jag mer en process än att jag gestaltar kommunikation. Men det handlar om att jag försöker nå vad som händer i en gestaltningsprocess när man har en aktiv dialog. Jag har försökt att vara öppen och försökt att fångas av min intuition, samtidigt som jag aktivt försökt finna den didaktiska ingången i arbetet.  

Dessa organismer är i ständig rörelse. Transparenta. Beroende på hur man ställer de så visar de olika mönster och vinklar. Ibland är det en tjockt vägg med gummiband, då ser man inte igenom på andra sidan. Ställer man den åt ett annat håll så kan man se ändå. Det krävs en nyckel ibland för att komma åt idéer och information som man en gång har hört och som ligger i det undermedvetna. Det kan väckas till liv med ett ord som man kom ihåg. Ibland tar det längre tid och det krävs många tankebanor för att komma fram till det. Det är svårt för en pedagog att veta vad en elev har för förkunskaper och veta hur man ska nå elever. Men en början är kanske att förstå att ett sätt oftast kan vara för bristfälligt... att man måste bända, vrida, vinkla från alla möjliga olika håll för att kunna nå fram.  

Didaktiska frågeställningen.  Är kommunikation en förutsättning för elevers lärande genom de estetiska läroprocesserna? 

Vidare i min gestaltning så vill jag nog att de ska kommunicera med varandra på något vis. (Ska göra fem organismer tror jag). Blev inspirerad av att få det att funka med ljud... Tänker mig att det går som en våg över de fem. Tänker som en elektrisk nervsignal i hjärnan. 

Dessa snygga celler (encelliga) påminner både om kalejdoskopmönster och organismer... Vet inte om jag ska använda de till något. Men just nu är de snygga. De kommunicerar med varandra också...

Ok... tänker så här. Det är definitivt fortfarande kommunikation som gäller. Det som jag har skapat är någon organism... något kroppsligt... det kan vara så att det får vara en symbol för det kroppsliga i kommunikationen. Kroppsspråket betyder mer än ord. Forskare hävdar att endast 7 procent av budskapet överförs med hjälp av ord. 55 procent av budskapet formas via kroppsspråksformer som minspel, ögonuttryck, gester och kroppsspråk. 38 procent förmedlas via tonläge, klang, betoning och tempo, vissa röstuttryck. Minst 70 procent av kommunikationen är således renodlat icke-verbal. Personlig utstrålning betyder således mer än innehållet (Maltén, 1998). Så det jag har skapat är 70 procent av kommunikationen kanske...

Denna organism ser jag stå i en box som antingen har tre väggar med speglar som ska symbolisera tvåvägskommunikationen... "feedback". Det studsar fram och tillbaka. Tänker också små bitar som är vinklade åt fel håll. Det är så lätt att det man vill förmedla går fel... Tänker att jag vill att man ska se den (organismen) som en helhet också... Där är den, där står den... Den finns...
Plattan som den ska stå på tänker jag mig genomskinlig... med lampor som lyser upp mot den och bildar skuggor.

Eller så är jag inne på att göra formen som ett kalejdoskop. Ganska symboliskt. Tänker att man bildar mönster i olika former med hjälp av pärlor som speglas emot varandra. Man bildar även mönster när man kommunicerar. Framförallt när det är en gynnsam sådan.

Jag ska fortfarande testa projektering. Funderar på att ha det som en film i bakgrunden om jag använder mig av boxfidén. Ska testa lite. Jag känner att jag tycker att det är oerhört roligt med min gestaltning... men hur i hela friden man ska få ihop detta med en didaktisk frågeställning? Det känns långt borta...

Nu har jag kommit en liten bit längre... Ett lager till. Den ser en mer ut som en organism.

neuroner och hjärnan...

stillsam rörelse

När man vänder på den så visar den en annan form. Man förstår den på olika sätt. Så är det med kommunikation också...

När man ska förmedla något... kommunicera, så kan man förstå och uppfatta det som sägs på olika sätt. Beroende från vilket håll informationen kommer ifrån så sätter det igång olika tankebanor, minnen, känslor hos den som tar in informationen.

Det är där min gestaltning ligger och min didaktiska frågeställning. Oklart än så länge men den ligger strax bakom hörnet...

Gestaltningens nästa steg: Projektion 

synapser

 Nätverk...

Mönster

Elektrisitet

Delarna kommunicerar?

Har fortsatt med ståltråd och gummiband. Ytterligare en del kan man säga. Betyder det att jag har kommit en bit längre i min process...? Jovars. Den här gången låter jag mig helt ledas av det som jag skapar. Känns precis som när man var liten och ritade krumelurer på ett papper och sedan skulle man se vad det blev för något. Inte helt olikt heller...

Nu när jag har gjort en del till så känns skapelsen inte lika bräcklig. Den är ju det i allra högsta grad... men den känns ändå lite mer stabil. Som att något... nästan som en organism som börjar ta form. Så när de tankarna kom upp så började även tankar om 'hjärnan' att trängas om utrymme. Kommunikation och hjärna... Det känns även viktigt att alla delarna ska sitta ihop med varandra...

Stop motion film och kommunikation mellan mina delar som jag skapar. Har ingen aning hur jag skulle få till det. Alla tankarna är fragment och allt är luddigt. Men jag över mig på att skriva ner allt och ser det som en av de största utmaningarna i detta projekt.

Gummisnoddarna kan vara nervsignalerna, synapserna... kanske. Eller något helt annat. Men jag ser som små lampor som går längs det jag skapar... flum, flum, flum...

Processen är igång.. början.

gummisnodd och
ståltråd...

lim...

Det här är början av min process.
Alltså... det jag gör är nog början av min process i form av ståltråd och gummisnodd. Tror jag. Just nu så känns det så. Meta, meta, meta...

Limmet kanske används som ett annat lager. När man har kommit en bit längre i sin process så har det också fyllts på med ytterligare ett lager. När man då har dessa båda lager så ser man något helt annat än vad man såg när man bara hade sitt första. Eller? Jo. Så är det. Men det första finns också kvar...

Det känns som att jag verkligen har kommit igång och att jag jobbar med något viktigt. Känner mig spänd på vad detta kommer att leda till. Hoppas så att känslan sitter i... Är nästan lite rädd för att fortsätta. Tänk om känslan försvinner. Att det som jag tror finns inte finns. Det lär jag märka snart...




I varje limklump finns små bubblor som skapar sin egen form och sitt eget uttryck.

Bra kommunikation för människor närmare varandra. Är det så?

I början av en process så är det ju otroligt rörigt... Man letar efter något, men man vet inte exakt vad. Ord och känslor sticker ut och berör. Man samlar på dem. Vad ska man göra av dem? Kommunicerar med sig själv... Gör man det? Ja. Man försöker nå fram till vad det är man tycker är oklart och vad det är som kittlar en. Då behöver man hjälp av andra? Eller?  

Kommunikationen i de estetiska läroprocesserna gör det möjligt för eleverna att sätta ord på den individuella tankeprocessen. Den skapar förutsättningar för att uttrycka sig, göra sig förstådd och i sin tur förstå vad andra kommunicerar. Detta bidrar i sin tur till en ökad insikt i deras individuella lärande. Samtalet inom de estetiska läroprocesserna är nödvändigt då mening inte bara skapas genom vad vi säger utan också genom hur vi säger det (Aulin- Gråhamn m.fl., 2004).

En förutsättning för elevers lärande genom de estetiska läroprocesserna är kommunikation (Anders Carlssons & Thomas Koppfeldts 2008).

Det som det handlar om är alltså en tvåvägskommunikation...

När man söker på tvåvägskommunikation så får man fram att det innebär att mottagaren kan ställa frågor till den som har ordet, så fort något är oklart. Ett vanligt samtal med två olika vänner är en tvåvägskommunikation. Eller en diskussion. Eller en lektion där eleverna är kursdeltagare och deltar med kommentarer och frågor. Man försöker gemensamt att nå ett mål? Eller ibland den enes mål kanske...?

Vi kan bli medvetna om vilka budskap vi skickar och tar emot från andra när vi är mitt upp i vårt undersökande av vår egen process och vår egen kommunikation kring den. Det ger större förståelse av hur vi påverkas av andra människor, och hur vi i vår tur påverkar dem. Dessa aspekter är viktiga att ha med sig i samtalet kring estetiska läroprocesser (Nilsson m.fl., 1995).

Såhär långt i min process så rör jag vid, kommunikation i en estetisk läroprocess och hur viktig den är... och för vem? Själva ordets betydelse och vad det gör med processen och dina tankar och funderingar kring den. 

Jeppe Hein arbetar med kommunikation på olika sätt i sina verk. Här är det själva verket i sig som tvingar betraktaren att tänka lite på mötet mellan människor. Kommunikation. Skulle jag gå in i mitt gestaltningsprojekt från detta hållet så känns det som att det skulle bli ett metaperspektiv utan dess like... Inte mindre intressant dock.

Kommunikation

Första inlägget. Tänker kommunikation och vad som händer i en så fort man lämnar orden utanför sig själv. Något händer... vad? Är det vad man vill ska hända? Ibland... men ibland så förstörs känslan... Är det nödvändigt? Är det i likhet med "Kill your darlings"? Ligger det ens i närheten? Varför är det så viktigt att man ska kunna kommunicera med orden just? Kommunicerar man inte annars?

På ett sätt så är det ju så... man anstränger sig inte för att göra sig själv hundra procent begriplig för betraktarna av ens verk eller ens tanke. Man får en vidare och djupare inblick i hur och varför man tänker och varför man gör det man gör. Men jag funderar ändå på om kommunikation i ord ändå alltid är den rätta vägen. Den ÄNDA rätta vägen. Är det alltid rätt att kräva av eleverna att kunna sätta ord på Varför, Varför, Varför... och är det inte ibland så att när man pressar ut ett varför så kan det bli så att man hittar på?

Det som finns inom sig själv. Som en lätt bris. Den berör. Den finns. Men vad det är, är ännu oklart. För att nå svaret. Börja verbalisera det för dig sig själv och andra. Först då kan du finna vad den bris som kom till dig vill säga och vad den berörde hos dig? Först då kan den ta form och bli sann? Ja, kanske det är så, eller bildas det en ny sanning? Känslan som man hade från början kanske har vandrat vidare och har nu tagit en ny form som kan hända är bättre än den ursprungliga men kan det inte vara så att den kan ha gått förlorad på grund av att något annat tar dess plats?