Sitter fast...

 Lite mer enkla... men ne...

Försöker verkligen...

Jag började med att skissa på The Shining och att göra första scenen i papper. Tänkte göra en animation ifrån kända scener där bilden och känslan säger mer än ordet. Fångar upp stämningen på ett sätt som ordet inte är förmöget till.

Men jag fastnade och kände att jag inte drevs vidare av den känslan som bör infinna sig när man vet att man är på rätt väg. Jag vet inte om det är min osäkerhet som gör det. Alltså den där det känns som att vad man än gör så kommer det att bli ifrågasatt och att det inte kommer att duga till. Jag vet ju att jag är något på spåren men ändå så tar det emot.

Jag satt och letade inspirationskällor och hittade rätt coola konstnärer. Vinie Graffiti, ASIE.ONE, Jan Vormann  och Znag. är några av dem.

Jag läste också Yvonne Erikssons bok, Bildens tysta budskap och fick en aha-upplevelse. Jag kände att det hon skrev är det jag vill åt. Det är själva essensen. Att bild o



ch text kompletterar varandra. Precis som de teoretiska och de praktiska ämnena kompletterar varandra. Därför kan jag inte göra en gestaltning där bara bilden ska ta fram budskapet. Utan båda behövs.

Jag började att skissa på enkla former som alla var runda för att göra en animation med de. Där de skulle komma en efter en i en kortare film. Där texten och bilden tillsammans skulle göra det möjligt och direkt för betraktaren och se vad det är.

 Bebis

 Snok

 Tomat

 Lök

 Melon

 Cirkel

Gjorde några skisser. Blev inte bra.

Gjorde några till, de blev inte heller bra...

Gjorde några till som inte blir som jag tänkt mig riktigt men jag vet inte varför....?? Men jag tänkte att man skulle se dessa bilder först utan text och sedan med som sagt och det är då det blir en komplett bild och information. Jag har bara visat på den första... den med hjärtat. Tänker svart text och lite mer som det ser ut i läroböcker kanske...

 Solsystemet

Den visar förhållandet mellan solen och planeterna, som vi inte kan förstå på något annat vis än genom teckning. Eftersom det blir för abstrakt med bara ord. Och fotot är inte tillräckligt tydligt eller överskådligt eftersom det kommer in flera komponenter i bilden än vad man vill se.

En djuphavsfisk är också svår att få 

på bild och alla dess delar är 

lättare att göra i teckning. 

En människa är lätt att ha att jämföra med något tex hur stor en fisk, fågel, val eller kvalster är förhållande till dig själv. Det säger mer än ord och siffror.

 Jag önskade att jag skulle få in samma enkla känsla som Don Hertzfeldt kan skapa i sina filmer. Enkla streckgubbar med sååå mycket känsla och magi.



Eller ännu enklare. Bara ett sträck och sedan en text under med möjligtvis olika betydelser...

Skiss på The Shining

Om jag då ska animera så har jag gjort en skiss på The Shining med "twins" scenen.

 Kan funka ändå...

Men...

I det förra inlägget så ville jag visa samma scen men den ena med text och den andra med ljud och bild och att det inte ger samma känsla. Utan att det är uppenbart att man känner något mer i kroppen när man tittar på introt än när man bara läser manuset. Så tänkte jag vidare att jag skulle kunna ha flera klassiska manus rullande efter varandra med de klassiska filmscenerna bredvid på två olika skärmar. Men då kommer två funderingar upp... får man ens göra så med tanke på rättigheter och annat och har JAG gjort något? På sätt och vis har jag ju det för jag försöker att gestalta en poäng. Men blir lite vilsen i mina egna tankar kring detta...

Så då funderar jag på att använda mig av en film som jag har gjort och skriva manus till den.
Den är ca 4 minuter lång... men då blir jag orolig att jag kommer ifrån min poäng iaf...
Hade behövt lite handledning här känner jag. Men jag lägger upp filmen iaf så jag kan få hjälp på nästa och enda handledningsmöte...

 
Kanske ska göra en animation med bara en massa färger... och ljud... som är kort. Och skriva ett manus till den? Ska fundera och fundera och göra.

En grej till som jag tänkte på var att göra de klassiska filmscenerna  som jag redan har tänkt ut... Introt till 2001, psycho och The Shining och gör de animerat. Så samma tanke som innan men att animera de och ha filmmanis bredvid.... Vill så ha handledning känner jag.

Kanske börjar närma mig...

Ok... Jag tänker såhär. Min poäng är ju att bilden behövs och alla de andra estetiska ämnena också. Att texten, ordet inte räcker hela vägen. Så då har jag lite olika tankar. Den första som jag kom på var att jag har det klassiska introt till filmen 2001A Space Odyssey som spelas upp på en skärm och på en annan skärm bredvid så har man filmmanuset som spelas upp. Manusets text ligger lite fel men det går inte att ordna men ni fattar. Se nedan.

                                      2001: A SPACE ODYSSEY                    

                                     

                                              Screenplay 

                                                      by

                               Stanley Kubrick and Arthur C. Clark 

                                              Hawk Films Ltd.,              

                                              c/o. M-G-M Studios,           

                                              Boreham Wood,

                                              Herts.

---------------------------------------------------------------------

TITLE                                         PART I

                                              AFRICA

                                              3,000,000 YEARS AGO

---------------------------------------------------------------------

A1

VIEWS OF AFRICAN DRYLANDS - DROUGHT

The remorseless drought had lasted now for ten million years, and would not end for another million. The reign of the terrible lizards had long since passed, but here on the continent which would one day be known as Africa, the battle for survival had reached a new climax of ferocity, and the victor was not yet in sight. In this dry and barren land, only the small or the swift or the fierce could flourish, or even hope to exist. 

10/13/65

--------------------------------------------------------------------

A2

INT & EXT CAVES - MOONWATCHER 

The man-apes of the field had none of these attributes, and they were on the long, pathetic road to racial extinction. About twenty of them occupied a group of caves overlooking a small, parched valley, divided by a sluggish, brown stream. 

The tribe had always been hungry, and now it was starving. As the first dim glow of dawn creeps into the cave, Moonwatcher discovers that his father has died during the night. He did not know the Old One was his father, for such a relationship was beyond his understanding. but as he stands looking down at the emaciated body he feels something, something akin to sadness. Then he carries his dead father out of the cave, and leaves him for the hyenas. 

Among his kind, Moonwatcher is almost a giant. He is nearly five feet high, and though badly undernourished, weighs over a hundred pounds. His hairy, muscular body is quite man-like, and his head is already nearer man than ape. The forehead is low, and there are great ridges over the eye-sockets, yet he unmistakably holds in his genes the promise of humanity. As he looks out now upon the hostile world, there is already 

10/13/65

---------------------------------------------------------------------A2

CONTINUED  

something in his gaze beyond the grasp of any ape. In those dark, deep-set eyes is a dawning awareness-the first intimations of an intelligence which would not fulfill itself for another two million years. 

10/13/65

---------------------------------------------------------------------A3

EXT  THE STREAM - THE OTHERS 

As the dawn sky brightens, Moonwatcher and his tribe reach the shallow stream. 

The Others are already there. They were there on the other side every day - that did not make it any less annoying. 

There are eighteen of them, and it is impossible to distinguish them from the members of Moonwatcher's own tribe. As they see him coming, the Others begin to angrily dance and shriek on their side of the stream, and his own people reply In kind. 

The confrontation lasts a few minutes - then the display dies out as quickly as it has begun, and everyone drinks his fill of the muddy water. Honor has been satisfied - each group has staked its claim to its own territory.

10/13/65

---------------------------------------------------------------------

Färg

Är det en talande bild om färg?

Jag tycker det på något vis...
Blev hursomhelst inspirerad av Seth Globepainter
Så jag gjorde en av mina trattar i samma anda. Fick för mig att måla trattarna i lite färg och ha en liten gubbe som går in i den...

 Kanske starkare färger... nja nje jag vet inte.

Ståltråd

Fick en tanke att jag skulle testa ståltråd. Hänga ett ansikte i någon sorts ställning och göra ett ansikte som var glatt och hade olika färger i form av garner och annat, och ett som bara var i ståltråd. Det kändes inte rätt. Det hände inget med det...

Funderar på om jag skulle försöka göra någon sorts animation med det... Att det från början är ståltråd och att det växer fram färg och att hon blir gladare...

Blev inspirerad Gavin Worth och hans ståltrådskonst. 

Olika material prövas

Det är svårt att veta var man ska börja när man inte visste att man gjorde fel. Det är lättare att förhålla sig till konstruktiv kritik som handlar om något som står utanför sig själv. En text som man skriver och som är en tolkning av någon annans tankar handlar inte om mig. Men min gestaltning gör det. När man får kommentaren att två bord på varandra är mer intressant än vad ens slutprodukt är så känner jag bara att situationen är godtycklig. Speciellt när man blir ombedd att göra en helt annan gestaltning än den man gjort. Ibland räcker det med att säga att man får underkänt och att man inte räcker hela vägen fram för att informationen ska gå fram.

Nikes ord har hjälpt mig i en viss riktning. Tyvärr så existerar ingen vidare glädje inför detta skapande. Men mitt mål är att försöka nå en mottagare. Så helt sakligt kan jag lägga fram mina tankar kring hur processen går.

Övertydlighet. Det ska inte gå att ta miste om vad jag menar. Så då tänkte jag att jag försöker släppa den struktur som jag har försökte återskapa i en abstrakt form och mer gå till människan och dess sinnen. Vad som händer med människan om man ger den lite färg i tillvaron. Hur ska det gestaltas? Jag gjorde en gubbe som då inte tar del av färg, form och annat skapande. Vad händer med själen, med dig? För att förtydliga det extra så gjorde jag en människa som har ett pulserande hjärta som lyser rött och allting runtomkring denna individ är färgsprakande. På den andra individen är det inga färger och dystert. Har jag nått hela vägen fram då?