Olika material prövas

Det är svårt att veta var man ska börja när man inte visste att man gjorde fel. Det är lättare att förhålla sig till konstruktiv kritik som handlar om något som står utanför sig själv. En text som man skriver och som är en tolkning av någon annans tankar handlar inte om mig. Men min gestaltning gör det. När man får kommentaren att två bord på varandra är mer intressant än vad ens slutprodukt är så känner jag bara att situationen är godtycklig. Speciellt när man blir ombedd att göra en helt annan gestaltning än den man gjort. Ibland räcker det med att säga att man får underkänt och att man inte räcker hela vägen fram för att informationen ska gå fram.

Nikes ord har hjälpt mig i en viss riktning. Tyvärr så existerar ingen vidare glädje inför detta skapande. Men mitt mål är att försöka nå en mottagare. Så helt sakligt kan jag lägga fram mina tankar kring hur processen går.

Övertydlighet. Det ska inte gå att ta miste om vad jag menar. Så då tänkte jag att jag försöker släppa den struktur som jag har försökte återskapa i en abstrakt form och mer gå till människan och dess sinnen. Vad som händer med människan om man ger den lite färg i tillvaron. Hur ska det gestaltas? Jag gjorde en gubbe som då inte tar del av färg, form och annat skapande. Vad händer med själen, med dig? För att förtydliga det extra så gjorde jag en människa som har ett pulserande hjärta som lyser rött och allting runtomkring denna individ är färgsprakande. På den andra individen är det inga färger och dystert. Har jag nått hela vägen fram då?