Jag började med att skissa på The Shining och att göra första scenen i papper. Tänkte göra en animation ifrån kända scener där bilden och känslan säger mer än ordet. Fångar upp stämningen på ett sätt som ordet inte är förmöget till.
Men jag fastnade och kände att jag inte drevs vidare av den känslan som bör infinna sig när man vet att man är på rätt väg. Jag vet inte om det är min osäkerhet som gör det. Alltså den där det känns som att vad man än gör så kommer det att bli ifrågasatt och att det inte kommer att duga till. Jag vet ju att jag är något på spåren men ändå så tar det emot.
Jag satt och letade inspirationskällor och hittade rätt coola konstnärer. Vinie Graffiti, ASIE.ONE, Jan Vormann och Znag. är några av dem.
Jag läste också Yvonne Erikssons bok, Bildens tysta budskap och fick en aha-upplevelse. Jag kände att det hon skrev är det jag vill åt. Det är själva essensen. Att bild o
ch text kompletterar varandra. Precis som de teoretiska och de praktiska ämnena kompletterar varandra. Därför kan jag inte göra en gestaltning där bara bilden ska ta fram budskapet. Utan båda behövs.
Jag började att skissa på enkla former som alla var runda för att göra en animation med de. Där de skulle komma en efter en i en kortare film. Där texten och bilden tillsammans skulle göra det möjligt och direkt för betraktaren och se vad det är.
Bebis
Snok
Tomat
Lök
Melon
Cirkel
Gjorde några skisser. Blev inte bra.
Gjorde några till, de blev inte heller bra...
Gjorde några till som inte blir som jag tänkt mig riktigt men jag vet inte varför....?? Men jag tänkte att man skulle se dessa bilder först utan text och sedan med som sagt och det är då det blir en komplett bild och information. Jag har bara visat på den första... den med hjärtat. Tänker svart text och lite mer som det ser ut i läroböcker kanske...
Solsystemet
Den visar förhållandet mellan solen och planeterna, som vi inte kan förstå på något annat vis än genom teckning. Eftersom det blir för abstrakt med bara ord. Och fotot är inte tillräckligt tydligt eller överskådligt eftersom det kommer in flera komponenter i bilden än vad man vill se.
En djuphavsfisk är också svår att få
på bild och alla dess delar är
lättare att göra i teckning.
En människa är lätt att ha att jämföra med något tex hur stor en fisk, fågel, val eller kvalster är förhållande till dig själv. Det säger mer än ord och siffror.
Jag önskade att jag skulle få in samma enkla känsla som Don Hertzfeldt kan skapa i sina filmer. Enkla streckgubbar med sååå mycket känsla och magi.
Eller ännu enklare. Bara ett sträck och sedan en text under med möjligtvis olika betydelser...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar