Slutet på gestaltningen... Början på skrivandet...

Varje dag orienterar du dig i samhället till olika platser och du får ständigt ny information till dig. Detta trots att det inte står skrivet med ord. Med hjälp av bilden kan du förstå och tolka din omvärld oavsett vilket språk man talar, detta kallas att ha en visuell uttrycksförmåga (Sparrman 2006, s.74). 

Bilden är central i vårt samhälle på många områden. Som blivande lärare i bild så anser jag givetvis att bildämnet i skolan är viktigt både som ett eget ämne men också att det ökar elevernas prestationer i andra ämnen. I artikeln Rädda de estetiska ämnena, så skriver författarna att vi lever i en tid när det blir allt viktigare att kunna hantera och tolka stora mängder av information och bilder (Aftonbladet, 090313). Bildämnet i dagens skola har dessvärre en lägre status än vad jag tycker att ämnet förtjänar. 

Estetisk verksamhet försvann som obligatoriskt ämne i och med den nya gymnasiereformen Gy2011. Därmed ändrades också synen på vilken sorts kunskap som var viktig, de ämnena som tenderade att ha en mer teoretisk utgångspunkt fick ta en betydligt större plats. Karin Åmossa I kunskapens namn – en antologi om kunskap, makt och kreativitet, som är fil. dr i ekonomisk historia menar att dagens debatt om kunskap, i form av bättre mätbara resultat har djupa rötter. Redan från sjuttiotalet ville man ha fler prov och ordning och reda i skolan. Det blev den rätta vägen till kunskap och en sanning. Åmossa menar att kunskap är mer än så (s.6, 2007). Det är viktigt för mig som blivande lärare att förstå faktorerna bakom att ämnet har en sådan låg status och att som pedagog försöka bidra med att höja statusen i bildämnet.  

    Ämnesvalet för denna studie är att undersöka varför bildämnets status inte är så hög i skolan och på vilka sätt bildpedagoger kan arbeta för att höja statusen. Ämnet är viktigt för alla lärare och är något jag är intresserad av inför min kommande yrkesverksamhet som bildlärare.

Det här är hur jag formulerar mig kring detta i text. 

Det är verkligen så att det är genom min gestaltning som jag har kommit fram till  vad det var jag ville åt. Jag hade en ganska klar bild från början vad det var jag ville skriva om... Men hade inte ramat in problemet fullt ut. Men när jag släppte det teoretiska och gick in i skapandet och försökte att vara fri i tanken, så fick jag ganska snart klart för mig i var min frustration låg. Fastän vi anser att vi ligger långt fram i samhällsutvecklingen och att så som vi fostrar våra samhällsmedborgare till är oerhört PK, rätt och genomtänkt och alla individer får samlas under ett och samma flufftak. Hur de en ser ut, känner, tänker eller hur de än är, och det kan minsann inte vara mycket som vi missar inte... För vi har väl koll? 

 Men hur ska alla dessa fria tankar och individer kunna formas när det stramas åt mer och mer och det enda som betyder något, det enda som kan kallas kunskap är sådant som kan mätas, räknas och sättas  teorier på. Men framförallt när man tar bort ämnen som bild och andra kreativa inslag som gör att individen kan få möjlighet att nå sin kunskap och sin väg på ett annat vis eller på flera olika sorters vis. Kan man flera språk har man lättare att lära sig ett till. 

Det som händer när man tar bort en inkörsport är att man kan förlora en möjlighet till att kunna forma och finna sin egen väg, som passar för just den individen, så vägen dit kan vara svårare och smalare. Man skärmar även av en individs seende så att man tvingar in individen till att finna en viss sort av kunskap. 

 

Så det jag såg framför mig var som trattar, tunnlar, kikhål som man var tvungen att titta igenom. Ibland kunde man ana något i slutet av hålet men ibland var det stopp och man så inget alls. Endel var man tvungen att ändra vinkel och då kan man se något... dumt om man inte ändrar vinkel bara... Det man ser är den kunskapen som är statisk, en kub. Den är liten och svart. Formen är vald för att den får symbolisera den strama synen på kunskap när man tar bort ämnen som är betydelsefulla för att kunna nå kunskap både om sig själv och sin omvärld på mer än ett sätt. Kuben har några fält och den är tredimensionell... men det räcker inte hela vägen anser jag. (Formen som jag hade valt för att symbolisera den kunskapsformen som jag vill åt hade nog mer varit som en diamant, genomskinlig, haft en massa fält, glänst och hade rymt alla färgerna). 

Den vita färgen på trattarna är vald för att jag inte ville störa intrycket med någon färg. Trattarna är transparenta, vilket betyder att det finns hopp. Man får själv vara den som påverkar som pedagog och försöker att ge flera vägar och möjligheter till att nå kunskap. Lamporna som ändrar färg är på ett vis kunskapens kraft och människans nyfikenhet. Man vill gärna gå åt det hållet som det lyser, det är något som pockar på din uppmärksamhet. För i slutänden så tror jag att människans egen natur löser mycket saker själv för att nå sina mål, hur strama tyglar man en må ha. Så färgerna är en symbolik för kunskapen och människans kraft och nyfikenhet men också en symbolik för bilden, bildämnet. Sedan sitter det ett svart tyg på ramen. Det är mest för att det inte ska sippra ut för mycket ljus och att dölja sladdarna. Även en bra kontrast till allt det vita. 

Det har varit så spännande och roligt att göra den här gestaltningen... och ja, jag känner mig nog klar med den. Jag har börjat skriva teorin och känner att gestaltningen och skrivandet går parallellt eller att de är synkade mera. Som det ska va. Jag har fått fram det jag vill åt och jag känner att jag kan ta med mig detta till skolans värld, att jag har fått en större förståelse för problemet med bildämnets status och att jag som pedagog har som uppgift att höja den.  


     

Kub och ljusbord klart!

 Nu har jag nästan byggt färdigt alla trattarna eller titthålen. Jag har även byggt det som den ska stå på. Mitt lilla ljusbord. Som ska lysa upp min lilla svarta kub som står i mitten av ljusbordet. Genom endel titthål så kan man se en liten del av kuben, genom vissa kan man man se hela och andra inget alls. Det symboliserar kunskapen, men också hur den är åtstramad och fyrkantig i sin åtkomst. Det finns för få vägar och för få möjligheter att nå sin kunskap och kunna utveckla sitt tänkande. Ifall man hade fått flera möjligheter till att nå sina mål i skolan och fått chansen att utvecklas på ett bredare och djupare plan än vad som ges möjlighet till nu så finns det fler möjligheter för fler individer att lyckas i skolan. Titthålen som går som en tratt symboliserar också de utstakade vägarna till att nå kunskap. När man tittar genom en sådan för att se den svarta kuben så missar man saker runtomkring. Genom dem som man ser en liten del bara får man anstränga sig och försöka pussla ihop det med en annan del.

Mikael Alexandersson som är professor i pedagogik vid Göteborgs universitet skriver i artikeln Kreativitet försvinner i den nya gymnasieskolan, skolan ska kunna utbilda hela människan till en kulturell varelse, då konsumtionen av bilder ökar drastiskt så blir det därmed allt viktigare att kunna tolka och hantera bilder (Göteborgs Posten, 100610).

Jag vill belysa vad som händer när man tar bort något, ramar in och vägar man kan gå blir färre... 

När den estetiska verksamheten togs bort som kärnämne på gymnasiet så tog man bort något viktigt! 

Säljö menar I kunskapens namn – en antologi om kunskap, makt och kreativitet, att syftet med skolan är att utveckla och fostra människor så att de förbereds för det samhälle där de ska leva och utöva sitt medborgarskap. Skolarbetet handlar på en nivå om att säkerställa att den unga generationen behärskar en bred uppsättning kulturellt och socialt relevanta förmågor och förhållningssätt (s. 16, 2007). Då menar Karin Åmossa som är fil. dr i ekonomisk historia att när det gäller något så viktigt som kunskap så kan vi inte stillatigande se på när den ena aktören efter den andra försöker ta makten över kunskapen och använda den som ett varumärke för att tjäna sina egna syften. Kunskap är mer än så. Kunskap formar människor. Det vet alla som arbetar med lärande. Därför måste vi också våga ställa oss frågan om vilka människor vi vill ha, vilket framtida samhälle vi vill leva i (s.6 2007). Så när den estetiska verksamheten togs bort som kärnämne på gymnasiet så tog man även bort möjligheter att nå sin kunskap på olika sätt och man begränsade även den personliga utvecklingens vägar.

I artikeln Rädda de estetiska ämnena, så skriver författarna att vi lever i en tid när det blir allt viktigare att kunna hantera och tolka stora mängder av information och bilder. Hög estetisk och även kommunikativ kompetens kommer att vara bland de allra viktigaste kvalifikationerna på framtidens arbetsmarknad, oavsett om man ska bli läkare, lärare, artist, ekonom eller konstnär. Det är med andra ord en konkurrensfaktor för Sverige att ha gott om unga människor som behärskar olika uttrycksformer och som är självständiga (Aftonbladet, 090313).

 I samma artikel skriver författarna att inom EU har man enats om att ”kulturell medvetenhet” och ”kulturella uttrycksformer” är en av åtta nyckelkompetenser alla medborgare bör ha. Konsten och kulturen berör alla på något sätt. Den väcker känslor, den väcker tankar, den engagerar och den skapar debatt. Den är viktig i ett demokratiskt samhälle. Inom de estetiska ämnena utmanas människors musikaliska, kroppsliga, rumsliga och språkliga intelligens, vilket har visat sig främja även goda resultat i de teoretiska ämnena (Aftonbladet, 090313).

Två trattar

 Nu har jag gjort två trattar. Hittills så har det nästan precis blivit som jag hade tänkt mig. Så är det ju aldrig, och så kommer det heller inte förbli såklart.

Men det är en tratt. en organsik sådan. Har helt klart vissa likheter med en snäcka. Eller en sådan tratt som man hade som hjälpmedel förut. Ett redskap för att kunna höra, ta in information, ta del av. Det jag skapar är ju inte ett redskap som ska symbolisera något som hjälper till, utan det jag vill åt är vad som händer om man tar bort något. Om man gör vägen för snäv och trång, otillgänglig och för arbetsam att ta sig fram på. Vilket jag anser händer om man tar bort bildämnets betydelse. När man inte förstår hur viktigt det är.

John Dewey menar att individen utvecklas genom ett samspel med sin omvärld. Skolan och samhället bör ligga närmare varandra. Man kan aldrig utbilda människor på samma vis och det är omöjligt att tro att man ska vara stöpt i samma form. När kursen Estetisk verksamhet skulle tas bort som ett gymnasiegemensamt ämne, hur tänkte man då? Massor av forskning visar att det gynnar eleverna i andra ämnen när de får chansen att var kreativa. Tillexempel bara. 

 Nobel menar att fantasilösheten i den traditionella skolan kan skapa blockeringar och osäkerhet – “just sådana drag som ofta uppträder hos barn med särskilda svårigheter för matematikämnet liksom också för basfärdigheterna tala, läsa och skriva” (Nobel 2001, sid 132).

 

Tratten symboliserar iaf en trång väg. Att kunna nå sin information ska/kan tydligen bara göras på ett sätt. Annars blir det trams och lek av alltihop.

Jag kommer att skapa flera trattar. Så än så länge så går det enligt planerna...

Informationen mindre lättillgänglig

Ok, nu har jag startat. När jag gick runt på gatorna i Göteborg och hemma hos mig själv och åkte buss och var i mataffärer. Så försökte jag föreställa mig hur det skulle vara om bilden inte fanns. Då skulle heller inte informationen finnas där. Jo, all text skulle ju finnas, men inte symboler/ikoner och pilar och allt förtydligande. Det skulle då bara vara en massa text. Vilket gör det så tydligt att bilden är ett kommunikationsmedel som vi måste ha parallellt med skriftspråket. Det fungerar inte bara som ett komplement utan i allra högsta grad kommunicerar bilden med mottagaren direkt. Ett snabbt ögonkast och du får en tydlig och klar översikt om vad som förväntas av dig. Eller en varning.

Texten försvårar och gör att viktig information kan gå en förbi. Bilden har den egenskapen att den kan fånga ens uppmärksamhet snabbare och lättare genom dess form och färg. Bokstäver har redan sin form. De kan givetvis bli större och ändra färg, men frågan är om man skulle reagera efter ett tag bara för att det skulle vara skrikande versaler på gator och torg...?

Det skulle alltså ta längre tid och vara mer komplicerat att orientera sig i samhället. Så då börjar jag där i min gestaltning. Jag får känslan av att man då skulle se livet lite som i en tratt och att det skulle vara en mängd med information som skulle gå förlorad. Så då började jag skissa på olika trattar som man då skulle kunna se igenom.

 

 

Tänker mig att man ska se igenom dessa trattar och att vissa ska man kunna se en bit av något. Så ser man olika delar i olika trattar... som ett pussel. Vad det är för något har jag inte listat ut. Vet inte om det måste vara något speciellt, tanken är ju mest att jag vill gestalta att det är svårare och det krävs mer för betraktaren att finna den informationen som man vill åt. Trattarna tänkte jag bygga i gips, med ståltråd som form. Informationen som ska ses genom trattarna vet jag inte hur jag ska få till, om de ska ligga på en plattform, eller sättas fast i slutet av trattarna... Trattarna kanske ska sväva. Vet ej. Men jag börjar så får jag se. 



 

Utan bilder...

Research pågår... så kolla in denna länk Bok utan bilder. Men som ni ser så behövs det ju en hel del interaktion som högläsningsperson för att åstadkomma denna finurlighet för lyssnaren. Så då har bilderna fått en ersättning som kräver mycket av msk. Så kan man ju inte hålla på... Det förenklar vardagen en hel del med bilder, symboler, istället för att man ska hålla på sådär...

Sammanfattningen är så här långt att det förenklar vardagen en hel del...

Vad vore samhället utan bilder?

Gick runt i Göteborg och tog kort och tänkte mig hur det skulle vara utan dessa bilder som är runt oss. Tråkigt och grått ser det ju minst sagt ut på dem som inte har fått någon färg.

Men man vill ju åt något mer än att man blir gladare av att titta på dem som har fått färg på sig...

Tänker att jag måste leva livet utan bilder. Så först måste jag göra mig medveten om hur mycket bilder det är som florerar runt mig på en dag, och lite vad händer med mig... om de då inte finns, vad händer då?