Slutet på gestaltningen... Början på skrivandet...

Varje dag orienterar du dig i samhället till olika platser och du får ständigt ny information till dig. Detta trots att det inte står skrivet med ord. Med hjälp av bilden kan du förstå och tolka din omvärld oavsett vilket språk man talar, detta kallas att ha en visuell uttrycksförmåga (Sparrman 2006, s.74). 

Bilden är central i vårt samhälle på många områden. Som blivande lärare i bild så anser jag givetvis att bildämnet i skolan är viktigt både som ett eget ämne men också att det ökar elevernas prestationer i andra ämnen. I artikeln Rädda de estetiska ämnena, så skriver författarna att vi lever i en tid när det blir allt viktigare att kunna hantera och tolka stora mängder av information och bilder (Aftonbladet, 090313). Bildämnet i dagens skola har dessvärre en lägre status än vad jag tycker att ämnet förtjänar. 

Estetisk verksamhet försvann som obligatoriskt ämne i och med den nya gymnasiereformen Gy2011. Därmed ändrades också synen på vilken sorts kunskap som var viktig, de ämnena som tenderade att ha en mer teoretisk utgångspunkt fick ta en betydligt större plats. Karin Åmossa I kunskapens namn – en antologi om kunskap, makt och kreativitet, som är fil. dr i ekonomisk historia menar att dagens debatt om kunskap, i form av bättre mätbara resultat har djupa rötter. Redan från sjuttiotalet ville man ha fler prov och ordning och reda i skolan. Det blev den rätta vägen till kunskap och en sanning. Åmossa menar att kunskap är mer än så (s.6, 2007). Det är viktigt för mig som blivande lärare att förstå faktorerna bakom att ämnet har en sådan låg status och att som pedagog försöka bidra med att höja statusen i bildämnet.  

    Ämnesvalet för denna studie är att undersöka varför bildämnets status inte är så hög i skolan och på vilka sätt bildpedagoger kan arbeta för att höja statusen. Ämnet är viktigt för alla lärare och är något jag är intresserad av inför min kommande yrkesverksamhet som bildlärare.

Det här är hur jag formulerar mig kring detta i text. 

Det är verkligen så att det är genom min gestaltning som jag har kommit fram till  vad det var jag ville åt. Jag hade en ganska klar bild från början vad det var jag ville skriva om... Men hade inte ramat in problemet fullt ut. Men när jag släppte det teoretiska och gick in i skapandet och försökte att vara fri i tanken, så fick jag ganska snart klart för mig i var min frustration låg. Fastän vi anser att vi ligger långt fram i samhällsutvecklingen och att så som vi fostrar våra samhällsmedborgare till är oerhört PK, rätt och genomtänkt och alla individer får samlas under ett och samma flufftak. Hur de en ser ut, känner, tänker eller hur de än är, och det kan minsann inte vara mycket som vi missar inte... För vi har väl koll? 

 Men hur ska alla dessa fria tankar och individer kunna formas när det stramas åt mer och mer och det enda som betyder något, det enda som kan kallas kunskap är sådant som kan mätas, räknas och sättas  teorier på. Men framförallt när man tar bort ämnen som bild och andra kreativa inslag som gör att individen kan få möjlighet att nå sin kunskap och sin väg på ett annat vis eller på flera olika sorters vis. Kan man flera språk har man lättare att lära sig ett till. 

Det som händer när man tar bort en inkörsport är att man kan förlora en möjlighet till att kunna forma och finna sin egen väg, som passar för just den individen, så vägen dit kan vara svårare och smalare. Man skärmar även av en individs seende så att man tvingar in individen till att finna en viss sort av kunskap. 

 

Så det jag såg framför mig var som trattar, tunnlar, kikhål som man var tvungen att titta igenom. Ibland kunde man ana något i slutet av hålet men ibland var det stopp och man så inget alls. Endel var man tvungen att ändra vinkel och då kan man se något... dumt om man inte ändrar vinkel bara... Det man ser är den kunskapen som är statisk, en kub. Den är liten och svart. Formen är vald för att den får symbolisera den strama synen på kunskap när man tar bort ämnen som är betydelsefulla för att kunna nå kunskap både om sig själv och sin omvärld på mer än ett sätt. Kuben har några fält och den är tredimensionell... men det räcker inte hela vägen anser jag. (Formen som jag hade valt för att symbolisera den kunskapsformen som jag vill åt hade nog mer varit som en diamant, genomskinlig, haft en massa fält, glänst och hade rymt alla färgerna). 

Den vita färgen på trattarna är vald för att jag inte ville störa intrycket med någon färg. Trattarna är transparenta, vilket betyder att det finns hopp. Man får själv vara den som påverkar som pedagog och försöker att ge flera vägar och möjligheter till att nå kunskap. Lamporna som ändrar färg är på ett vis kunskapens kraft och människans nyfikenhet. Man vill gärna gå åt det hållet som det lyser, det är något som pockar på din uppmärksamhet. För i slutänden så tror jag att människans egen natur löser mycket saker själv för att nå sina mål, hur strama tyglar man en må ha. Så färgerna är en symbolik för kunskapen och människans kraft och nyfikenhet men också en symbolik för bilden, bildämnet. Sedan sitter det ett svart tyg på ramen. Det är mest för att det inte ska sippra ut för mycket ljus och att dölja sladdarna. Även en bra kontrast till allt det vita. 

Det har varit så spännande och roligt att göra den här gestaltningen... och ja, jag känner mig nog klar med den. Jag har börjat skriva teorin och känner att gestaltningen och skrivandet går parallellt eller att de är synkade mera. Som det ska va. Jag har fått fram det jag vill åt och jag känner att jag kan ta med mig detta till skolans värld, att jag har fått en större förståelse för problemet med bildämnets status och att jag som pedagog har som uppgift att höja den.