Det
som visas i början av min animation är en passiv kiwifågel som endast visas en
enformig väg som inte leder till något kreativt eller fantasifullt. Det ska då
återspegla skolans linjära arbetssätt. När det sedan dyker upp en färgklick så
fångar det fågelns uppmärksamhet. Färgerna blir fler och fler och de tar över
det gråa landskapet med sin existens. Detta är både någonting faktiskt som
händer och ett val som kiwin tar. Men det är också en inre upplevelse för
fågeln. Detta kan liknas till vad Saar beskriver, när han menar att man borde kunna skapa
öppna dimensioner med hjälp av de skapande processerna. Genom att individen får
möjligheten till att finna sin egen kunskap mellan det faktiska och det som den
inte vet (2005, s.56). Kiwin blir nyfiken av färgerna och går in i deras värld och genom färgerna så
finner han fler vägar som han kan välja. Färgerna är symbol för både bildämnet
men även de estetiska ämnena.
Detta är min slutprodukt. Rörlig bild. Animation. Man får fler möjligheter desto fler vägar man kan välja på till kunskap.
Seth Globepainter (mymodernmet, 2016, 20 mars) är en fransk gatukonstnär som jag har blivit inspirerad
av under processens gång. Då han med enkelhet fångar någonting med hjälp av
färg och vad den kan betyda för människan och dess inre värld. Genom min
animation har jag försökt att gestalta bilden och de andra estetiska ämnenas
vikt. Att det blev en animation har konstnären Don Hertzfeldt med framförallt
animationen ”Everything will be ok”,
varit en bidragande faktor till. Med hans enkla streckgubbar och tomma
landskapsbilder lyckas han ändå fånga upp starka känslor och beskriva mänskliga
situationer på ett dramatiskt vis (youtube, 2016, 09 mars). Genom de estetiska ämnena
blir det inte lika linjärt arbetssätt utan öppnar upp för ett mer divergent
förhållningssätt (Robinson 2010, Saar
2005 s.88). Nobel
betonar vidare att skolan skiljer på de estetiska och teoretiska ämnena och att
detta kan påverka elevernas inlärningsförmåga i en negativ riktning, då det
blir för fantasilöst (s.132). Tolkningen som jag
har gjort på min gestaltning kan likställas med Aulin-Gråhamn, Persson och
Thavenius argument om att det ges för
lite plats att kunna se verkligheten från olika perspektiv och att kunna nå dit
på olika sätt i dagens skola (2004, s.67).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar